lördag 26 juni 2010

när klockan slog fyra och solen redan gått upp

- Det är så lätt hänt att man sliter ut varandra. Längtan, det är svaret. Om man får längta, så sliter man inte ut varandra, säger han

Sen är ju bara frågan hur länge man ska längta, och efter vad.

- Jag vill ju att det ska hålla, viskar han sen
- Vilket är det som ska hålla? undrar jag
- Vi. Jag vill att vi ska hålla.


Och det vill jag också. Jag vill att vi ska hålla jättejättelänge. Och lite till.


torsdag 24 juni 2010

om fem år eller sexton dagar

- Hur många år är det nu? frågar han
- Fem, svarar jag
- Ja. Fem år går snabbt.
- Ja.
- Vi gifter oss då. Om fem år.
- Då blev det helt plötsligt långt, säger jag. Kan vi inte ta det om ett år? Eller ett halvår? Eller.. Ett kvartal?
- Jo.
- Vi förlovar oss i Göteborg va? På spelningen?
- Ja. Det gör vi.


tisdag 22 juni 2010

fler timmar per dygn, tack.

- Om jag kunde så skulle jag vara här oftare, säger jag
- Ha, ja. Det går ju knappt, svarar han

Men så är det. Fanns det fler timmar på varje dygn skulle jag absolut tillbringa dessa i Kaptens kök. Man kan inte ha en bättre vän än honom, han har allt. Eller, är allt, snarare. Kock, bagare, trubadur och vinpimplare - i ett! Helt fantastiskt.


söndag 20 juni 2010

han som säger att änglarna dansar på våra skuldror

Det var nog för ungefär en vecka sen. Ungefär då dök den där lustiga känslan upp. Jag kan inte riktigt sätta ord på det, och jag vet inte riktigt vad det betyder, men det känns helt okey.

Han strök bort en hårslinga ur min panna och log sådär glittrande.

- Det är så fint, sa han
- Vad är det som är fint? undrade jag
- Det är så fint att du är här.
- Jag är alltid här.
- Jag vet. Det är fint.

Och så pussade han mig i pannan. Och jag fick luta mitt tunga huvud mot hans axel hela kvällen. Och resten av veckan var det precis som om jag skulle lära mig att gå. Det går fortfarande ganska vingligt, men han stöttar upp och hjälper till. Att sätta ena foten framför den andra.

- Är det din flickvän, frågar hon och pekar på mig
- Nej, det är en väldigt nära vän, svarar han och ler

Och just där, har jag aldrig någonsin varit lyckligare över att vara någons nära vän. Väldigt nära vän, till och med. Och jag är så glad att det är just honom jag är nära vän med. Och att det är just han som lär mig att gå. Att det är just han, som gör allt det där med mig, tilsammans med mig, och för mig.


Min soulmate.


måndag 14 juni 2010

ett samtal om kärlek

Återigen tar Adrian mitt hjärta och virar det kring sitt lillfinger. Stenhårt.


Adrian kryper upp i mitt knä och vill viska en hemlighet i mitt öra.
Jag lutar mig fram och han lägger sina späda armar runt min hals.

- Jag är kär i Tindra, viskar han.
- Är du? Men du var ju kär i Maja igår, viskar jag tillbaka.
- Ja, men nu är jag kär i Tindra istället.
- Varför är du kär i henne då?
- För att ingen annan är kär i henne. Någon måste ju vara kär i henne.

Tänk om det där med kärlek var så enkelt.
Jag hoppas att han får leva i den villfarelsen länge, länge.


Det lilla vackra livet.


söndag 13 juni 2010

whiskeykväll och twin peaks

Har haft en underbar dag tillsammans med Kapten. Vi lagade supergod mat och intog ryggläge framför Twin Peaks. Den mest skruvade serien någonsin, förmodligen.. Men ändå. Perfekt tillbringad söndag. Whiskeykvällen var också lyckad. Jag vann tävlingen, förresten. Mh, jag är stålkvinnan! Hahaa..


Imorgon är det klippning och tatuering som gäller. Great!



Supersnygga masker hittade vi. Minsann!



fredag 11 juni 2010

Kaptenskväll

Var hos Kapten ikväll. Vi drack vin. Och öl. Och så gick vi till Tokyo och drack ännu mera öl. Jag pratade om whiskeyn han måste lära sig att dricka.

- Okey. Lördag. Vi kör, sa han. Så håller du truten om din jäkla whiskey.

Så nu ska vi dricka whiskey på lördag. Och se vem som super vem under bordet. Han säger att jag inte har en chans. Jag hävdar fortfarande att det är jag som super ner honom.


Förresten har jag fått mitt smeknamn nu, Rosen. Så det så.

- Godnatt Kapten, säger jag
- Godnatt Rosen, säger han
- Rosen?
- Ja. Det blir bra. En ros och en Kapten hör liksom ihop på något sätt.

Och det gör vi ju.

- Det är det, eller Hjärtat, säger han sen

Så, Rosen får det bli. Minsann!


torsdag 10 juni 2010

att hitta hem

Vi ramlar in i famnar
och kysser nötta läppar
och dricker för mycket
och går för långt

Vi dansar barfota på
regnvåta ängar
under midsommarnätter

Vi blåser orkaner
och stormar
och virvlar
och glömmer bort

att andas


Och vi tänker oss för
men alltid för sent
och vi trevar fram
men alltid för klumpigt

Vi vaknar upp i främmande
sängar bland främmande
lakan med främmande
människor

och vi skrämmer oss själva
när vi ser tomglas och kanyler
men ändå


Ändå, faller vi alltid tillbaka.

In i famnar
och
möter nötta läppar
med våra egna sönderbitna

och vi sliter upp
och trasslar in
oss själva
i deras trasiga liv
med deras söndersprängda
hjärtan

Vi lurar oss själva
att vi inte är vilse
vi vet var vi är
vi vet var vi varit

vi vet bara inte
vart vi är på väg

så vi fortsätter springa
i hopp om att någon dag
slippa det rusande
skenande blodet
som hejar på någonstans
i bottnen

som skriker åt oss
att hitta hem.


tisdag 8 juni 2010

en vanlig man

allt är som det brukar - på TV berättar de om
allt som hänt men inte om oss och på gården
sparkas bollar mot planket och någon skrattar
i trappan men bara lågt för att inte störa

något har gått sönder
något annat blivit helt

innan vi somnar i natt har vi sett på oss själva
i badrumsspeglarna och undrat om det synts

att allting är annorlunda


i poetens ord som fastnar för alltid

Jag har tappat mina ord. Det är hans fel. Han gjorde att jag drunknade och tappade mina ord. Jag har drunknat i poetens ord som fastnar för alltid.


Rafiki har åkt hem. Och nu är jag ensam igen. På riktigt, liksom. För innan när jag blev ensam, precis när han åkt, så fick jag ett sms bara minuten efter där Karamellen gjorde den välkända "hej, vill du komma på kaffe?" som egentligen betyder "hej, vill du ta mitt barn en stund? Jag orkar inte."

Så jag gick dit. Och Karamellen bjöd på kaffe, efter att hon lämpat över Äpplet på mig. Och så kom Kaptenen, och Karamellen smet. Hon behövde minsann gå och sola. Så jag och Kaptenen intog soffan med lilla Äpplet emellan oss. Som en familj, nästan. Vi satt och tittade på varandra, och lilla Äpplet en stund.

- Det får vänta några år, säger han
- Jag är dålig på att vänta, svarar jag

Och så ler han sådär. Och min kropp slappnar av. Jag tycker om Kapten. När han kliver in i rummet så är det som ett lugn som bara placerar sig. Överallt. I min själ, och i hela min uppenbarelse. Jag är sällan lugn. Kapten är bra för mig.




Och nu är jag hemma igen, i bäddsoffan. Försöker andas in, för att se om doften av honom sitter i min huvudkudde, men allergin gör att jag inte känner någonting. Det är synd. Jag hade velat ha kvar hans doft i mina lakan.


And I hope that I don't fall in love with you.


Blogrape - Rafiki

Mitt minne sviker mig. Inte i mitt huvud.
Jag minns dig perfekt när du inte är här.
Men mina fingertoppar minns inte känslan av din hud.
Mina läppar glömmer smaken av din nacke.
Mina kinder minns inte din hud vid ditt bröst.

Så jag smeker, kysser och håller dig tätt emot mig.
För att ta in dig i alla mina sinnen
Och aldrig aldrig glömma känslan av dig om natten

söndag 6 juni 2010

portvin och öl

Har varit nere på Tokyo och druckit öl nu. Fick sällskap av Nisse också. Kapten, Nisse och jag. Vi pratade tunga ämnen idag, som man bör göra på söndagar. Döden och krig, och såntdär. Väldigt trevligt. Efteråt gick vi hem till Kapten och drack portvin ur snapsglas och folköl ur kaffekoppar. Finns verkligen sämre sätt att tillbringa söndagar på. Verkligen.


telefonsamtal från norge

Mumintrollet har rymt till Norge. Men han tänker på mig ändå.

- Vad gör du i Norge? frågar jag
- Aeh, lite allt möjligt. Nu har jag målat ett jättestort hus. Jag skulle måla det vitt, men jag vet i fan vad som hände. Det är turkost nu. Och då tänkte jag att nu måste jag ringa någon jag tycker om och berätta det.
- Och så ringde du mig? Vad gullig du är! Svarade inte dom andra tjugofem som du ringde först?
- Jag har faktiskt bara ringt dig, säger han


Söte.

- Jag är måsknullsexpert nu också, häver han ur sig. Jag vet exakt hur dom låter före, under och efter. Tror dom har en swingersklubb på ett av husen.


Mumin. Fan, vad underbar du är!


om hundratusen år.

- Visste du att månen flyttar sig fyra centimeter bort från jorden, varje år? säger han
- Gör den? svarar jag
- Ja. Så om några år har vi ingen måne. Sen blir det översvämning. När vi inte har någon måne.
- Va?
- Ja. Jag tror det i alla fall. Om hundratusen år, ungefär.


Vi pratar om helt vanliga saker när vi dricker vin i parker på söndagar. Ja.




parkhäng

Fantastisk dag.

Vaknade hos Kaptenen, igen. Det var inte planerat. Väldigt oplanerat, faktiskt. Jag skulle bara vila ögonen lite, och råkade somna. Med kläder och allt! Det blev en blöt kväll igår. Jag blev jättefull. Verkligen jääääättefull. Minns när jag tog den tjugoandra shoten. Det var ungefär där det spårade ur. Men idag är jag pigg som en lärka.

Solen lyste så vackert och jag hittade en flaska vin i Kaptenens kök, så vi tog en filt och la oss under en ek och drack vin. Kunde omöjligt tillbringat förmiddagen bättre. Nu är det visst tennis på tv så Kapten åkte till sin far och skulle kolla på det. Sen ska vi dricka öl på Tokyo. Nästa vecka blir det rehab. Som fan!







lördag 5 juni 2010

ungefär sådär

Den här är det som gäller just nu. Faktiskt.

21årskrisen.

Välkommen. Jag krisar. Tror att jag är arton igen, och dricker på tok för mycket alkohol. Nu ska jag i alla fall jobba några timmar, och leka vuxen. Ikväll blir det shots. Och dansa på borden. Ja. Ungefär så. Så jävla bra.

Igår somnade jag förresten hos Kapten. Han säger att det är en bra relation vi har, han och jag. För om man inte ligger med varandra så slipper man tryckt stämning dagen därpå. Ja. Vi har det bra, jag och Kapten.


torsdag 3 juni 2010

Kapten krok och lyckan

Ikväll hämtar Kapten våra biljetter till Kris Kristofferson-konserten. Nu måste jag bara få någon att jobba för mig. Men det går nog. Nionde juli är välkommet nu. Faktiskt!


christel och adrian

Följande är stulet från Christels blogg. Jag tyckte det var himla fint. Barn är så kloka.

Vi är på väg hem, Adrian och jag, och han berättar om två av hans kompisar som alltid bråkar och är osams. De är precis som du och pappa, säger han.

Orden är som en sylvass pil som sätter sig rakt i hjärtat.

Och jag förklarar att även om vi bråkar och även om vi låter hårda när vi pratar så betyder det inte att vi inte tycker om varandra. Men för honom är det bara ord för vi visar honom inte dess innebörd. Så jag sätter mig på huk och ger honom en kram och säger att jag alltid kommer tycka om hans pappa för han har ju gett mig honom. Och han tittar på mig. Med stora, kloka ögon.

-Ja, jag är ju faktiskt väldigt fin, säger han.


Och det är han ju faktiskt.



Åh. Det regnar i mig nu. Fina, kloka A. Puss!


kidnappning och hjo

Jag kidnappade minsann den där Peter Pan igår, och åkte till Hjo. Där åt vi glass. Och gick på ett gammalt systembolag, såndär som man fortfarande tar nummerlapp, glor i glasmontrar och en skruttig gubbe bakom disken springer och hämtar det man ska ha. Ungefär. Och på väg från Hjo såg vi en bisonfarm. Och så köpte vi bisonkött. Svindyrt, och supergott. Allas vår egna Kapten tillagade köttet, och det tackade vi så väldigt för. Okey. Nu får bilderna tala.











tisdag 1 juni 2010

aldrig fucka upp

Okey. Såhär:
Idag slösade jag bort en timme utav mitt liv på det mest värdelösa jag någonsin gjort. På riktigt.



Vin-tisdag med Rödluvan idag. Mycket välbehövligt.

AF och försäkringskassan

Okey. Som tidigare konstaterat, (här), kan vi nog stryka intelligens ifrån min meritlista, men den här gången fattar jag ärligt talat fortfarande inte. Var nere på AF och härjade om några papper. Skriva på hit och dit, och jag fattar ingenting. Bara det gjorde att de skrattade åt mig. Sen kom följande samtal:

- Men alltså, om jag har typ feber en dag, måste jag skriva ett "S" här då? Även om jag inte skulle jobbat den dagen? Det står ju liksom att "S" betyder sjuk, säger jag
- Ja, men det skriver du ju bara i om du anmält dig sjuk till dom, säger han och pekar mot försäkringskassans lilla hörn
- Men vadå, menar du att jag är medlem där också?!, häver jag ur mig och det blir mer än lovligt tyst i rummet, innan alla bryter ut i årets asgarv.


Seriöst. Är alla med i försäkringskassan per automatik? Och i så fall, hur fan ska jag kunna veta det?