mon amour

- Hej. Vill du komma hit?, ringer han och frågar
- Hej. Mh. Fast jag är inte så snygg, svarar jag
- Inte jag heller.
- Fint, då kan vi vara fula ihop!
- Ja. Jag har kletat skokräm i ansiktet, påstår han
- Varför?
- Nej. Jag har inte det. Det var ett skämt.
- Okey. Ses snart då.
- Mh. Je t'aime.
- Je t'aime.

Vi har otroligt givande samtal, jag och Kapten. Otroligt. Och så bygger vi korthus och jag sjunger för honom. Och så ler han lite och så säger vi Je t'aime. Det är fan så bra.

CC Sixshooter

På sjukhus får man inte ha ont.
På sjukhus ger dem en spruta efter spruta med mirakelmedicin. Och tanken slår en: jag skulle kunna stanna här. Slippa allt utanför som skär och sliter och river. Som jagar och härjar. För mirakelmedicin får allt det där att försvinna. Den är ett stort, myndigt finger som pekar ut genvägen. Att kunna ta bort alla de vassa hörnen i livet. Jag skulle kunna ge upp nu och säga: ge mig. Jag behöver. Ge mig en tablett för smärtan, en för sömnen, en för att vara lycklig, en för att vara lugn. En för att orka med, en för att slippa bry mig. Så tänker jag i det stora vita rummet. Låter mig själv sjunka i tanken. En liten stund.

Sedan trycker jag på knappen.
- Ni kan skicka hem mig nu, säger jag. Min sambo är sjuksköterska. Han kan kolla mig.

Jag ljuger alltid för läkare.

Och i taxin hem, med mirakelmedicin susande i öronen vet jag. Att jag vill ha det här livet och jag vill ha smärtan. Så länge det gör ont vet du att du fortfarande lever.

Kärlek, vänner.

all the things you do

Kapten,

Tack för alla små saker du gör, varje dag, för min skull. Tack för att du sorterar godisbitarna, för att jag bara äter de rosa och gröna. Tack för att du går upp innan mig på morgonen och kokar kaffe. Tack för att du lägger handen på min panna och känner efter om jag har feber, fast du redan innan är säker på att jag inte har det. Tack för att du köper korsordstidningar när jag vill att vi ska vara pensionärer och helrör när jag vill att vi ska vara ungdomar. Tack för att du säger att jag är vacker när jag känner mig som värst.

Och mest tack, för att du står ut med mig. Trots alla tokigheter och alla snedsteg jag tar. Tack för att du alltid finns. Och är just Du.

ett litet utdrag

brinner ut som en döende sol
ett avlägset minne numera berövat på färg
kärleken kommer för evigt och alltid att krossa mitt hjärta

soundtrack.

taktkänsla noll

Det här med att balansera. Det går inte så bra, jag är inte så duktig på det. Jag kliver utanför och trasslar till det ganska ofta.

- När sagan är slut och livet ska vara en dans på rosor, det är då man har den längsta vägen framför sig. Den som leder framåt, vidare. Tillsammans. Det är en dans på rosor men med jävligt svåra steg. Man måste bara lära sig stegen., skriver hon


Jag försöker. Inte i närheten av tillräckligt, men jag gjorde i alla fall ett litet försök.

lite skrapsår

Det är lite blurrigt och snurrigt och trassligt inuti nu. Höstigt, liksom. Det går över snart.

Musik.

femte oktober, igen

Grattis på födelsedagen, älskade fina unge.