onsdag 28 september 2011

pappa


Idag fyller min pappa år. Världens finaste pappa. Jag hade önskat att jag varit närmre, men det är jag inte. Så jag skickar all min kärlek härifrån och hoppas han känner den.

torsdag 22 september 2011

kom hit och ruttna om du vill
jag har tid över för fjärilslarver

du vet, mina klockor har saktat in
neil young bor i mina högtalare

jag väntar på ett sms
en ihålig föreställning
en förvriden uppfattning
om vad han egentligen vill

så kom hit och ruttna
gör vackra saker med håret
som bara jag kan se

Nästan ditt namn.

integrerar

tisdag 20 september 2011

första sjukskrivningen på tjugotvå år

Jag har en herre i mitt huvud, han har liksom alltid funnits där. Inte på ett sjukt (nåväl) sätt, men det är hans röst som läser upp alla texter och sådär, ni vet. Jag hör inte min egen röst, utan en mansröst. Jag har aldrig tänkt så mycket på det, förens idag. Den jäveln är borta! Nu är det, hör och häpna, en kvinna som snackar. Det kan eventuellt vara jag, det vet jag inte så noga. MEN! Jag saknar min man. Var är han?, sjukskriven?, tjänstledig? Har han kanske sagt upp sig utan att meddela mig? Jag kommer inte kunna släppa det här förren jag luskat ut vart han har försvunnit!

Och för att slippa känna mig som ett psyko, finns det någon annan som också hör en annan röst när ni läser en text? Ni kanske precis fått in en man i huvudet? Typ, alldeles nyligen. Idag, eventuellt? I så fall kanske det är min man. Och jag vill gärna ha honom tillbaka.

Tack.

måndag 19 september 2011

allt är precis som vanligt

Tryck-tryck på telefonen och signaler som når fram till en annan värld. Alltid denna lycka när den vana rösten svarar med samma heshet och samma lugn. Hur går det? Jo, här är allt bra. Det har regnat idag och oj, här är det strålande sol. Sådär, som det alltid är. Men hur är det annars, hur är det med hjärtat? Det är då det brister och jag som försöker vara stark flyter ut och ihop till något kladdigt och segt och andetagen i luren som väntar och som finns. Som alltid kommer finnas. Trots mitt behov av att vräka ur mig får han aldrig skavsår någonstans och han pratar på precis som vanligt och får mitt hjärta att slå i takt igen. Hoppa inte över några slag nu, säger han och så beskriver han himmel och hav för mig. Och sjunger tyst om barfotabarn och pappersflygplan som brinner längs horisonter. Och allt är precis som det ska vara.


Intro.

lidandet är en ofrånkomlig del i att vara människa

Jag har varit så bra på att backa band och falla tillbaka och sluta se framåt och öppna sedan länge stängda dörrar. Jag har varit expert på att falla isär och plocka upp rester av drömmar som grusats. Nu har jag blivit en mästare på att blunda. Och tänka bort. Och gå snabbt. Och långsamt.

Nu har jag slutat falla sönder hela jävla tiden.

lördag 17 september 2011

kom och andas luften jag andas

Idag får jag besök. Av en pojke från småland. Av någon som blev ett rus som blev ett minne som nu är verklig igen. Så, jag överlever nog den här helgen också, ska ni se.

promenad runt sidsjön





måndag 12 september 2011

it's a ninja thing, you wouldn't understand





Det här är vad jag kommer se varje dag. Ungefär. Och lite fler björkar.

första dagen på resten av mitt liv

Idag åkte Kapten tillbaka till småland. Nu är jag ensam här. Det är skrämmande och hemskt och otäckt och väldigt lite skönt. Det är nu det börjar.

I lördags köpte jag den där byrån. Och lite annat som jag behövde. Ett par skor, till exempel. Fodrade. Vägrar frysa ihjäl här uppe i vinter, och insåg att om jag sladdar omkring i mina converse och min skinnjacka i norrland så kanske folk tycker att jag är mer dum i huvudet än jag egentligen är. Haha. Hemma är de liksom vana. Så att säga.

Nu ska jag fortsätta dricka kaffe, hyperventilera och känna mig hemskt ensam. En stund till i alla fall, ge mig det. Sen tar jag mig i kragen.

lördag 10 september 2011

drakar

Igår rörde vi oss lite nere på stan, här i Sundsvall. Väldigt lite, ska tilläggas. Allt är för stort för mig och jag blir alldeles yr i huvudet. Ha. Men, i alla fall. Två viktiga noteringar gjordes;
1. Sundsvall älskar drakar. Högt och lågt! och
2. dom gillar även backar. Branta backar. Jävligt, branta backar.

Idag ska jag försöka lokalisera något slags IKEA. Behöver den där byrån.

Och förresten, för att komma in här är det värsta säkerheten. Man får först dra ett kort, och gå in genom den dörren när det klickar till. Sen går man igenom en öppen glasdörr och svänger direkt till vänster. Där slår man en kod för att komma igenom och direkt innanför får man använda sig utav en nyckel för att komma vidare. Det här kommer troligtvis börja reta gallfeber på mig inom en snar framtid, samtidigt som det är väldigt skönt, för jag slipper ligga sömnlös på natten och tänka att någon ska komma in och ta mig.

Så.

torsdag 8 september 2011

björkarnas land

Framme i norrland. Eller, okey. Inte hur långt som helst upp i norrland, but still, norrland. Sundsvall. Under den åtta timmar långa resan hann jag notera två väldigt viktiga saker.
1. Det är en jävla massa björkar här uppe och
2. Ett samhälle som heter Njutånger, vilket slog mig som det mest motsägelsefulla ortsnamnet någonsin.

Min lägenhet håller på att renoveras, så för några veckor framöver har jag nycklar till två. Ett med sovrum och kök i, och ett annat där jag får använda badrummet. Och det värsta av allt, jag har bara en garderob. EN! Det här är skandal, och för tillfället vet jag inte riktigt vart jag ska göra av alla mina kläder. Får försöka införskaffa en byrå av något slag nästa vecka. Imorgon har jag ett möte klockan tio, och sen är det helg. Nästa vecka börjar livet igen. Märkligt.

Jag är sjuttio mil hemifrån.