Jag har försummat dig. Vet inte ens hur en börjar meningar längre. Hej? Nej. Telefonen ringer men jag svarar inte. Sms läggs på hög, på hög, på hög. Men jag läser inte. Jag vet vad du vill säga. Jag vet allt redan. Därför blundar jag vidare och låtsas inte om. Evighets evighet. Jag vet hur din röst låter. Hur långsam den blir. Grötig. Hur den liksom verkar sitta fast i halsen, och kommer ut som små uppstötningar. Jag vet hur du låter. Och jag vet vad du vill säga. Hur gör en ett avslut? Hejdå? Nej, var snäll och gå.
